Den 15 mars 2020 fick Taru Eriksson covid-19 och när hon trodde att allt var bra, mådde hon plötsligt dåligt igen. Det visade sig att hon hade fått postcovid. För hennes del innebär det att hon har bra och dåliga dagar. När hon är sämre brukar hon vakna med ont i halsen. Hon känner sig även trött, yr, får feber och känner sig orkeslös.

JP/Jnytt träffar Taru Eriksson i hennes hem i Barnarp, nästan ett år efter den senaste intervjun. Det visar sig vara en av hennes sämre dagar då hon vaknat med den välbekanta känslan av halsont.

– Jag har börjat rida på torsdagar, men nu senast kände jag hur energin plötsligt tog slut och jag fick bryta tre gånger. Jag blev yr. Det var först på söndagen som jag kände mig återhämtad, berättar hon och slår sig ner i köket.

Det märks att hon legat och vilat inför besöket. Lamporna är släckta och på soffbordet i vardagsrummet står en tallrik kvarglömd tillsammans med en mobil. Taru Eriksson berättar att det är på soffan hon brukar ligger och vila de dagar då hon mår sämre. Familjens lapska vallhund Saphira brukar ligga i soffan med henne, som att hon känner på sig när matte inte mår bra.

– När jag har en sämre dag vet jag att jag måste ta det lugnt, annars straffar det sig bara. På grund av hjärntröttheten kan jag inte läsa. Jag tittar mest på serier och ibland somnar jag. Jag kan se samma avsnitt flera gånger och ändå inte komma ihåg att jag sett dem, beskriver Taru Eriksson.

Hon har slutat våga hoppas på att en dag vakna upp och känna sig helt återställd. Hennes tillstånd har blivit det nya normala och hon minns knappt hur det var innan hon blev sjuk.

– Visst har jag blivit lite bättre än jag var för ett år sedan, men bra är jag inte, säger Taru Eriksson och kastar en blick mot övervåningen dit hunden sprungit upp till ett av de tre barnen som är hemma och är sjuk.

Hon berättar att hon upplever att barnen är mer sjuka nu än de var före pandemin.

– Kanske har de också fått postcovid på något sätt? Jag är glad att de i alla fall har så lindriga besvär. Det är som att vara tillbaka så som det var när de gick på förskolan om man ser till deras immunförsvar. Det har blivit en del sjukfrånvaro, fortsätter Taru Eriksson.

För egen del är hon lättad över att hon som sjukpensionär ändå är hemma om dagarna och nämner att hon vet andra med postcovid som blivit av med sina jobb.

Från vårdens sida finns det inte mycket hjälp för henne att få, mer än att vänta. Hon bedöms inte vara tillräckligt dåligt för att vara i behov av rehabilitering, med undantag från problemet hon fått med ena axeln förstås. Det började förra året och nu går hon på rehabilitering för detta.

– Jag har aldrig haft problem med axeln tidigare, men när jag hade covid fick jag ont i lederna och ryggen så det tros finnas ett samband. Ingen kan säga varför just jag fick postcovid. Vissa har bara otur, säger Taru Eriksson.

Hon har tagit tre vaccindoser och alla har gett olika påverkan på hennes postcovid. Hon tror även att hon har haft covid ytterligare en gång, i januari 2022.

– Då fick jag ännu mer ont i halsen, fick feber, kände ett tryck över bröstet och kände hur pulsen rusade även om jag låg helt still i soffan, beskriver Taru Eriksson.

Att leva med postcovid har gjort att hon fått välja bort saker som tidigare varit en självklarhet, som att hälsa på föräldrarna som bor en längre bilfärd bort. Ibland orkar hon helt enkelt inte köra så långt.

– Om jag blir återställd ser jag mest fram emot att leva som vanligt! Jag skulle ge mig ut på en dagsvandring och ta en långpromenad med hunden. Jag skulle ta en cykeltur och känna att jag skulle orka göra mer saker med barnen, säger Taru Eriksson och ansiktet spricker upp i ett leende.

Det försvinner lika snabbt när hon konstaterar att de inte ens byggt någon snögubbe i år. Bara att vara utomhus gör att hennes lungor känns värre och råkar hon glömma halsduken får hon ont i halsen direkt.

– Även om jag vissa dagar känner att jag knappt vill gå upp försöker jag se till att det inte går ut över familjen. Mitt tips till andra drabbade är att göra så mycket man orkar. Det lär man ju sig. Ibland vill man göra mer, men det straffar sig bara, säger Taru Eriksson.